Jag är ingen regissör till yrket och har bara en usel liten netbook till redigering så ha inte för mkt krav på mig. Här är min första film iaf!
Jag är inte med i nån sekvens denna gången eftersom jag försökte filma mest =)
Årets vandring till kebnekeise uteblir tyvärr men sommaren får bjuda upp till lokala vandringar istället.
Inköpt mig en gopro så äventyren kan sparas på ett lättare sätt. Förhoppningsvis blir det en liten film redan nu i helgen.
Over and out.
2 kaminer som sprakar, morgonkaffe i kåsan och väntar på nyheterna på radion. Riktigt skönt!
En hel del åker utomlands för att ladda sina batterier, en del unnar sig nåt dyrt och andra åker på spa. Vi har olika sätt att komma tillbaka med nya krafter till vardagen.
Mina egna små knep har oftast varit enkla och billiga och ett sätt är skogsturer av olika slag och längd. En eld, ett par korvar eller en kanna kaffe är allt som behövs. Eller som idag, då blev det pannkakor!
Jag har sett väldigt många olika prepps/förberedelser under åren. Folk hamstrar på konserver, ammo, stora säckar med ris samt guld och antibiotika för 100 år framöver. Menar inte att nåt är fel eller rätt för vi alla tror på våran sak och vet våra egna behov bäst. En hel del är fanatiska samlare av olika saker som styrs av ett enormt intresse tex knivsamlare. (Menar fortfarande inte att det är fel)
Nu ställer jag frågan till Dig som läsare – Vad är din viktigaste prepp? Är det en pryl, kniv, vapen, aktivitet, vattenbehållare osv? Eller är det den mentala preppen som du anser vara viktigast. Motivera gärna varför och på vilket sätt du preppar för din framtid.
Vilka saker kan inte du klara dig utan och vilka saker har du redan haft användning av? Vi survivalister/preppers går på samma vägar men lite åt olika mål. Med det menar jag att vi har olika tro på vad som kommer att hända i framtiden. Jag tex tror inte på det totala kollapsen under min livstid medans jag tror OCH upplever större och mindre samhällsstörningar samt PSHTF – Personal Shit Hits the Family – och där kan det tex vara sjukdomar, löner som uteblir, skiljsmässa, arbetslöshet osv.
Mina viktigaste prepps:
- Må bra - att unna sig vad livet ger! Allt från att äta det onödiga godiset på tisdag till att röra på sig och orka göra saker. Jag pratar inte om nån träning eller fetma direkt men att njuta av det vi har – här och nu. Umgås med dom man älskar, göra sakerna man vill och inte se massa måsten som skall göras. Må-bra-preppandet för mig är tex vandringar, pistolskytte, fiske.
- Kunskaper - Lär mig saker dagligen och kommer fortsätta så med. Vill lära mig allt och gärna lite till. Men man kan inte bara läsa sig till kunskap, man måste utöva det med. Dvs skaffa sig erfarenhet genom att faktiskt arbeta med nåt annat, träffa människor som vill ta med dig på fisketuren eller upp på taket för att laga nåt. Säg inte nej till erbjudanden för du vet aldrig vad du går miste om. Kunskapspreppandet för mig är tex läsa olika kurser.
- Sociala skills – minst lika viktigt som det andra. Kan du inte umgås med andra människor så tror jag att det är kört. Ensam är stark på många sätt men i kriser behöver man alltid någon annan. Träffa andra från andra samhällsklasser,religioner, yrken och tänkande ger massor och man får andra sätt att se människan och livet på. Plus att det kan ge den där livslånga kamratskapet med. Sociala preppandet för mig är tex Hemvärnet, pistolklubben, kollegor, grannar, nätverkande med likasinnade OCH oliksinnade
- Ekonomi - och då menar jag inte att jag har högsta möjliga lönen och 2 bilar och 2 månadslöner på banken. Mer att redan nu ha så låga kostnader som möjligt för när PSHTF drabbar mig så drabbar det mig inte lika hårt. Fick förra månaden ut halva lönen men den räckte till mina räkningar och till lite mat. Jag klarade mig genom att inte ha massa extra utgifter som tidningar, tvkanaler och bil.
Märk väl att jag inte har räknat upp den bästa ficklampan, den coolaste pickan eller de skönaste kängorna. Jag har massor med bra saker men ibland så måste man se det under skalet av prylar och tänka vad som egentligen är viktigt men jag älskar ju även prylarna jag har i min ägo.
Bilden är bara en beskrivande bild på hur det kan se ut på sängbordet hos en prepper/survivalist/förberedd 
Stora nackdelen med att jobba inom barnomsorgen som jag gör är att man åker på det ena efter det andra. Man försöker hela tiden skydda sig på alla sätt som går men när föräldrar skickar sina småbarn halvsjuka till förskolan så är det inte mkt att göra.
Dessa tider tackar jag mitt preppande! När man ligger snorig, febrig eller liknande så är det skönt att vara förberedd i sitt hemapotek. Försöker alltid ha extra nässpray, alvedon saker för dålig mage osv i skåpet så man slipper gå ner till affären eller apoteket för att köpa. Finns inget skönare än att faktiskt ha det hemma!
Har du uppdaterat ditt medicinskåp på sistonde?
Ingen nytt inköp men väl ett inlägg om supernice service från företaget Wetterlings.
Har i min ägo 2 st Wetterlings Stora jaktyxa som jag har använt mycket under åren. Problemet är att jag har varit slarvig och tappat bort eggskydden till dom. Mailade wetterlings för en vecka sedan angående detta och om jag fick köpa 2 st av dom. Fick svar idag: “Vi kan skicka dig 2 skydd utan kostnad =)”
Underbar när det finns sån service kvar hos tillverkarna. Vid liknande förfrågningar så har man fått ett blankt nej eller tips om att köpa nytt där det borttappade ingår. Så all heder åt Wetterlings!
Köpte mig en Garmin eTrex 20 i våras för 1499 kr och vän fixade kartor till mig så dom var helt gratis men de ligger på ca 900-1600 kr beroende vilken del av Sverige eller världen du vill ha. Upptäckte den stora fördelen med just GPS att man faktiskt kan se ner i minsta detalj av området jag befinner mig i. Skön att kunna ta genvägar utan stora risker men samtidigt kunna hitta tillbaka på ett lätt sätt. Har vid några tillfällen endast använt mig av GPS men har i alla lägen saknat en papperkarta som är lättare att få översikt på. GPS:ens skärm på 2.2″ är funktionell men inte alltid praktisk vilket jag kan sakna.
Några gamla men några nya ur höstens glada kollektion.
Eller över är den väl inte men jag har nåt mitt slutmål på 89 kilo. Den 22 jan skrev jag om “Beachboy 2012″ där jag hade som mål att gå ner ett antal kilon. Jag påbörjade min resa med tajta jeans och 111kg och med ett BMI som jag absolut inte vill skryta med. Mitt mål DÅ var att hamna under 100 kilo men på vägen så blev det ett nytt mål – att hamna på 89 kilo och där är jag nu – drygt 4 månader efter. Många, långa promenader, inga mer dubbelportioner av kalaspuffar och mackor vid sängdags och bara ostbågar på fredagar gjorde resultat. Det är drygt 20 kilo som jag har tappat totalt. Hur märks det rent fysiskt då? Hur gjorde jag? Nåt negativt?
Fysiskt? Ja det märks främst på kläderna jag har. Alla kläder har blivit en smula för stora men de kan användas fortfarande. Den hamster jag är så jag jag givetvis sparat de flesta kläder (bra o ha i framtiden) så de åker fram nu. En del måste tyvärr köpa nytt som tex jeans som jag bär ofta. Väntar ut nåt bra erbjudande på Dressmann eller likn för jag är rätt snål när det gäller kläder. Det märks även på orket. Jag klarar av att gå längre sträckor i hög fart utan att bli allt för andfådd. Svettas gör jag mindre och tror även att jag har slutat snarka en del =) (Ni som hänger med på träffar i skogen kommer kanske märka av det) Samt att jag tänker klippa av en bit av bältet som nu inte är på gränsen utan för lång istället. Mitt planerade joggande har jag i skrivande stund inte kommit igång med (som jag hade önskat) men vill verkligen göra det. Det sprätter i benen och jag är sugen nästan varje gång jag är ute men jeans och kängor hindrar mig. Kängor är förresten det jag oftast går i eftersom det är skönast enligt mig.
Hur? Promenader promenader och åter promenader. Inget annat i motionsväg egentligen. Från att alltid ha cyklat eller tagit bussen till att börja gå var ett stort steg. Ett par extra km per dag och försöka nå 7500 steg per dag i början. Det utökades och numera är målet ca 20 000-25 000 steg per dag totalt. (En del kallar det powerwalk och en del rask promenad.)Till jobbet/på jobbet/från jobbet blir totalt 10 000-12 000 steg per dag och då tar jag en rask promenad på min lunchrast med. Maten har jag självklart ändrat rutin på. Äter ordentligt till lunch på jobbet, litet mellanmål och nåt lätt när jag kommer hem. Jag äter inte så mkt (om ens alls) vid läggdags. Ett par knäckemackor med litet glas mjölk på sin höjd men försöker låta bli det helt. En del dagar väldigt lätt och kolhydratfattig mat och en del dagar inte. Så jag har alltså inte följt nåt program eller likn men har från början velat ta bort alla de kolhydrater jag tidigare VRÄKT i mig i form av godis, ljust bröd, pasta mm. Mjölken var svårast att dra ner på men numera går det rätt bra. Vill jag äta nåt extra gott och “onyttigt” så dricker jag även mycket mjölk den gången. Unnar mig ofta något extra i form av jordnötter, pizza osv för att känna att jag inte offrar nåt på vägen. Jag är inget hälsofreak nu men jag tänker till lite innan och om jag syndar så försöker jag gå bort det med några extra snabba kilometer.
Negativt? Nu undrar ni säkert vad som egentligen kan negativt med viktnedgång och bättre kondition men det finns några saker. Kläderna åter igen… Jag är lite dumsnål ibland och tycker kläder är för dyrt. Nu måste jag handla på mig lite nytt fast samtidigt är det ju kul på nåt sätt. Ljumskarna har fått en del stryk. Har ont ibland men det går att dra på lite Voltaren som tar bort det onda när det är som värst. Nån vilodag gör susen med.
När skall man sluta då? Målet var 89 och jag kommer lägga mig några kilon under. Tycker det är en bra matchvikt för mig och jag VILL inte vara en tunnis. Det är inte jag på nåt sätt och det är många som säger att jag inte skall gå ner för mycket. “Det skall finnas lite Håkan kvar” och jag håller med dom. Att väga under 90kg nu i mina ögon fantastiskt eftersom det var i 20 årsåldern jag gjorde det sist. Jag kommer inte sluta gå eller tänka på vad jag äter men nånstans måste jag ju börja äta mer eller gå mindre för att “stanna till” på den nivå jag vill vara i. Att fortfarande ha ca 10 kg övervikt är helt okej för mig och det kan jag leva med. Jämför med 30+ extra då det är rent farligt för kroppen på alla sätt.
Slutkläm Jag är så satans jävla stolt över mig själv! Jag klarade av nåt jag inte trodde var möjligt och jag skall fan se till att klara av att hålla det. Jag har alltid varit nöjd med min kropp och mina extrakilon men nu så här i efterhand är mitt ego i topp. Jag är inte numera ett fetto – bara en tjockis! =)
Loading ...