Survla

www.dn.se har ett ställe där läsarna kan skriva till o berätta om sina äventyr under snökaoset som varit/är. Min favorit var denna:

Mikael skriver: Jag studerar i Örebro och i fredags var jag på väg hem till Katrineholm. Men tåget som ska går klockan 15.40 är försenat och ny preliminär tid är 16:50. Inget ovanligt, men tröttheten sköljer över mig varje gång det händer.

Tåget kommer äntligen in till stationen, klockan är då 17:10. Jag hittar en plats på tåget och slumrar till några minuter.

Via högtalarna meddelas att loket har gått sönder. Klockan är nu 17:30 och vi befinner oss mitt ute i skogen, någonstans mellan Hallsberg och Vingåker. Allt man kan se är träd och snö.

En passagerare kommer senare att beskriva plasten som helvetet på jorden, fast kallare. Samma person kommer också att liva upp stämningen lite när vi alla hör honom fråga en kompis vad SJ AB blir baklänges?

En ur tågpersonalen kommer förbi för att informera om att tåget drabbats av ett elfel.

Han förklarar vad det betyder; blir vi stående tillräckligt länge så kommer lamporna att slockna och det kommer att bli helt mörkt. Värmen kommer sakta att försvinna och högtalare och toaletter sluta fungera. Det blir det sista vi ser av konduktören eller kupépersonalen den här långa kvällen.

Tiden går och som utlovat börjar lamporna att sakta förlora sin kraft. Snart är det mörkt. Det enda som lyser upp vagnen är några enstaka mobiltelefoner.

Snart börjar även kylan att göra sig påmind. Människor börjar att ta på sig jacka, mössa och vantar. Några öppnar upp sina fredagsöl för att få lite värme och hopp.

Den enda som syns till nu är lokföraren som gör ett heroiskt arbete med att bemöta våra
svallande känslor av vanmakt och irritation.

Han är en ljuskälla i mörkret, dels med sin ficklampa men framför allt genom att han behandlar oss som människor – ger information och talar klarspråk; att vi verkligen sitter i skiten. Han berättar att han tagit kontakt med ledningscentralen vid 18:00.

De ska sända ett nytt lok från Hallsberg. Men det måste först gå till Katrineholm för att växla in på vårt spår, och först därefter komma och hämta oss.

Detta ska komma att ta över fyra timmar. Då ska man hålla i minnet att det endast tar 30 minuter mellan Hallsberg och Katrineholm. Såhär i efterhand kan man bara konstatera att vi inte var prioriterade.

Människor vandrar genom gångarna på jakt efter toaletter, toaletter som är överfulla då det inte går att spola utan elektricitet. Men oftast möts man av en låst toalett. Man är tvungen att be lokföraren öppna med nyckel varje gång.

När elektriciteten försvinner så kan man tydligen inte handla i bistron med kontokort. Det får jag själv erfara när jag i mörkret försöker få köpa en dricka att släcka törsten med.

Vi har nu suttit i en mörk och kall vagn i över tre timmar. Jag ber bistron ta mina kontouppgifter, mitt personnummer, vad som helst så jag kan få drickan av dem, och betala i efterhand. Men jag får förbli törstig. Även kvinnan bakom mig i min vagn gör ett försök men får komma tillbaka tomhänt. Vi hör flera personer uttrycka samma bemötande.

Klockan 22:15 kommer äntligen tåget fram till Katrineholm. Jag började min resa från Örebro klockan 14:30. Jag är hemma cirka åtta timmar senare. Mellan Örebro och Katrineholm är det cirka åtta mil. Det är både tragiskt och komiskt! När jag klev av hade jag ännu inte fått någon ursäkt ens.

Jag försöker se på allt detta med humor i sinnet. Men sanningen är att jag känner mig maktlös, för att jag inte kan påverka situationen.

Jag känner mig livegen, för att jag inte kan få någon vettig ersättning. Jag känner mig ledsen, för att allt detta påverkar mina studier negativt. Arg för att inget händer, och mordlysten för att ingen inom SJ verkar bry sig.

Denna berättelse bekräftar många saker som jag redan vet om när det gäller att resa utanför 50-skyltarna.

• Ha alltid med dig mössa och vantar och kanske tom ett förstärkningsplagg av nåt slag.
• Ha alltid med dig en eller två ljuskällor, ficklampa tex.
• Ha alltid med dig kontanter. Några hundralappar räcker bra så man kan köpa lite mat, ringa samtal, köpa sig en värmande kram eller vad som helst. Kort fungerar inte i ett samhälle där kaos förekommer som tex på tåget.
• Nåt att äta o dricka. Behöver inte bestå av en 3-rätters middag men en Snickers och en flaska vatten är bra att ha.
• Mobiltelefon med radio – det slår undan många timmars väntan och kan rent av göra stunden kul för dig.

En EDC kan bestå av många saker och man får fundera på vad man kan tänkas behöva inför varje resa. Jag har rätt många saker som alltid följer med mig ut. Dels för att jag är bekväm och dels för att jag faktiskt är lite rädd för att bli utsatt för sånt här. Skall göra en lista på min EDC så även du kan få några tips som läsare.

4 Responses to “Läsare berättar…”